Jag har precis lyssnat klart på ljudboken "ADHD - från duktig flicka till utbränd kvinna". Jag lyssnar via Bookbeat men jag tror säkert att den finns på andra ljudtjänster också. Otroligt intressant bok som höll min uppmärksamhet rakt igenom. Författaren Lotta Borg Skoglund, som jobbar som överläkare och forskare har i boken fått ta del av ADHD-patienters berättelser. Hon varvar forskning (finns tyvärr ej så mycket forskning gjord på tjejer och kvinnor med ADHD) med berättelser och boken var intressant. Hon sa att en vanlig kommentar hos människor i omgivningen är "Men alla har väl en släng av ADHD?", och det stämmer ju inte. Alla har inte en släng av det, för man kan inte ha "en släng av ADHD". Det var många gånger jag satt i bilen och nickade av igenkänning. Jag fick aha-upplevelser och stunder av gråt. Gråt för att jag förstod att jag är långt ifrån ensam om att vara som jag är. Jag har haft ett första samtal angående min misstanke om ADHD och hon kom fram till att jag ska göra en utredning. Jag har dock bokat en tid till min husläkare, eftersom det kostar från 45.000 kr att göra en privat utredning. Pengar jag inte har att lägga på det. I boken pratar Lotta om att ADHD inte alls är en superkraft för alla som får diagnosen. Att den kan ställa till med mycket och att en person med ADHD i snitt lever ett kortare liv, pga hen utsätter sig för större risker (bland annat). Jag är inte alls säker på att utredningen kommer att landa i att jag har ADHD, men det skulle vara skönt att få veta. Om det nu är så att jag har det, då kan jag få hjälp med utbildning, redskap och eventuellt medicin. Jag tycker att detta är någonting som är viktigt att prata om. Jag är långt ifrån öppen här i bloggen med de vardagliga problemen jag tampas med. Det är allt ifrån att storhandla till att komma ihåg viktiga möten och deadline. Det handlar även om oro, ångest och känslan av att vara jobbig när man ständigt avbryter folk som pratar, för att jag vet vad de ska säga. Jag har velat fram och tillbaka om jag ska skriva om den här utredningen här, men landat i att jag till viss mån kommer göra det. Jag har kontakt med flera följare på instagram som nyligen gått igenom en utredning och fått massa hjälp. Jag känner mig äntligen mindre ensam. Jag har alltid känt och vetat att jag är annorlunda, men det var när en kvinna på ett café (dit jag typ gick varje dag när jag bodde i Sollentuna) frågade rakt ut "Har du funderat över om du kanske har ADHD? Jag lever nämligen med en person som har det." Jag tog inte alls illa upp av att hon sa det. Jag fick mig en funderare och har därför läst på massor nu, för att få mer förståelse och insyn i diagnosen. Vi får helt enkelt se var detta landar. Och till er som kommer kommentera att jag gör detta för att få fler läsare eller för att få uppmärksamhet kan jag bara säga nej. Nej, det är inte därför jag väljer att skriva om det. Det är för att jag tror att det kan hjälpa andra i samma situation.
