I hela mitt liv har jag blivit kallad slarvig och ja, jag har varit och är slarvig. På ett sätt var det skönt att få diagnosen adhd, som en liten förklaring till mitt slarv. Nu när jag äter medicin har det blivit bättre, men inte helt bra. Jag får väl helt enkelt acceptera att jag är en rörig person, det har förmodligen inte bara med min diagnos att göra. Alla är olika, vissa har stenkoll på sina saker, andra som jag (och Jessica, trot eller ej, hon skulle aldrig erkänna det) kan tappa bort saker som vi haft i handen för en sekund sen. Mamma bad mig vattna hennes blommor nu när hon varit bortrest. Såhär lät vår konversation innan hon åkte: Mamma: Du har ju nycklar hem till mig! Jag: .... Mamma: Hallå ja? Jag: Ja, jag har nycklarna. Nånstans. Mamma: Men du har väl de på din nyckelknippa Angelica? Jag: Jag hade det... Men sen kände jag mig som en vaktmästare, så jag plockade bort dina nycklar. Och några andra. Mamma: Angelica. Du MÅSTE hitta nycklarna. De kan INTE vara borta. Då dör blommorna! Och det är bara du som har reservnycklar. Nu får du leta! Jag: Jag har letat... Men jag ska leta lite till. När jag städar brukar jag ha en väldigt speciell teknik. Tekniken har blivit bättre och jag försöker se till att var sak ligger på sin plats. Sen finns det saker som jag känner inte har något plats, då åker de ner i en påse. Jag kallar det "påsstädning". Ska det komma hem någon till mig? Ja, då åker grejer som är framme ner i en påse och in i garderoben. Det känns skönt för stunden, men jag vet ju att påsarna måste rensas... När jag är stressad (som jag blev över att nycklarna var borta) letar jag riktigt dåligt. Jag kan leta på samma ställe om och om igen. Jag måste säga åt mig själv på skarpen att "här har du letat, nycklarna ligger inte här" för att inte lyfta på samma papper för femte gången. Jag gav upp letandet efter omgång tre och började istället packa inför några dagar uppe i Forsa. Då hittade jag nycklarna! Yes!!!
