Som sig bör kommer här en reflektion över året som har gått. Ett år som varit fint på många sätt och tungt på andra. Det är viktigt att stanna upp och reflektera, inte bara såhär på årets sista dag, utan varje dag. Jag har gått en utbildning på jobbet där jag fått lära mig massa konkreta övningar för att göra just detta. Ändå är det svårt. Svårt att stanna upp, njuta och känna tacksamhet. Året började med en kickstart tillsammans med tvilling och weekly revolt. Jag fick tillbaka energi genom att träna regelbundet och äta näringsrikt. Det blev en riktigt bra start på året rent hälsomässigt. Tiden för sociala medier blev mindre och passen fler på Danderyds sjukhus. Jag och Jessica tog ett beslut att lyssna inåt och göra det vi verkligen brann för. Jag drömde ju om att jobba mer på sjukhuset och hon hade en helt annan dröm. Vi valde att försöka kombinera företaget med de drömmarna. När saker blir intesivt och upplevs som "för mycket" går det ett tag, men oftast eller alltid tar det stopp. Energin försvann. Tiden försvann. Jag känner att en stor del av 2024 bestått av "Jag ska bara göra det här först, sen ska jag....". Sen ska jag vila. Sen ska träna mer. Sen ska jag ägna mig åt återhämtning. Sen ska jag träffa mina vänner. Det är bara mycket nu. Grejen är den att man MÅSTE stanna upp, annars finns inget sen. Livet är fullt av uppgångar och nedgångar. I perioder tidigare i livet har det känts som att jag varit under vattenytan, precis vid ytan och trampat vatten eller bara kastats runt i ett virrvarr av vågor. Det här året är mer som att jag flutit med i en riktigt snabb takt. Varken riktigt bra eller riktigt dåligt. Så vill inte jag leva mitt liv. Jag vill inte att det ska kännas som att tiden bara försvinner. Något som alltid händer när jag stressar och inte tar hand om mig själv är att jag blir sjuk, det här året har inte varit något undantag. Jag har haft influensa, spräckta trumhinnor, nedsatt hörsel, magproblem, någon form av lunginflammation, kräksjuka och feber till och från. Mest till. Något som jag verkligen är stolt över det här året är mitt köp av radhus. Jag lyckades sälja lägenheten och köpa ett alldeles eget litet radhus till mig och mina barn. Jag blir rörd bara jag tänker på det. Jag klarade det. Nu sitter jag här i mitt sovrum, med kanske 8 av 90 flyttkartonger kvar att packa upp. Här känner jag mig hemma! Egentligen sker ingen större förändringar över en natt. När klockan slår tolv inatt och 2024 blir 2025 snurrar förhoppningsvis världen på som vanligt även i morgon när vi vaknar. Men det här är ett ypperligt tillfälle att faktiskt stanna upp. Inte för att sätta stora mål för 2025, utan för att faktiskt andas och reflektera. Jag har inga nyårslöften eller krav på mig själv för 2025. Jo, ett. Jag ska vara snäll mot mig själv. Jag har klarat mycket i livet, mer än jag trodde var möjligt. Jag är fortfarande här, jag lever, jag är frisk. För det är jag tacksam. Tack för 2024, vi ses 2025! Tack för att ni läser min blogg, det betyder mycket för mig.
