Låt mig börja med att säga att jag är mycket väl medveten om att jag kommer att göra vissa upprörda med detta inlägg. Min kära fru blev det första gången jag tog upp detta nämligen. Min ståndpunkt är denna. Dagtid så har vi båda varsitt jobb. Det låter väldigt otrevligt att kalla att ta hand om vårt gemensamma barn för ett ”jobb” men för enkelhetens sak så kommer jag i det här blogginlägget att göra det. Mitt jobb just nu är att gå till mitt jobbs kontor och sitta där och svara på mail, i telefon, göra bokslut och vända papper, saker man gör som redovisningsekonom. När jag kommer hem i kväll då blir jag pappa i vår familj och alla kvällar efter det samt helger. Angelicas ”jobb” är under föräldraledigheten att ta hand om vår dotter. På kvällarna och helgerna är hon mamma i vår familj. När jag kommer vara föräldraledig så kommer jag att hålla kvar vid detta synsätt. Då blir det mitt ”jobb” att ta hand om vår dotter och på kvällarna och helgerna vara pappa i vår familj. Vart vill jag då komma med detta? När vi båda är hemma på kvällarna med Alice så är hon bägges ansvar. När jag blir föräldraledig så kommer jag inte att säga till Angelica när hon kommer hem från jobbet; ”Här, ta hand om din dotter” lika lite förväntar jag mig att hon gör samma sak nu. Missförstå mig rätt, jag längtar hem till min dotter och fru varje minut jag är i från dem, det är inte det. Jag förväntar mig inte heller att Angelica under sin föräldraledighet städar huset, tvättar medan jag är på mitt jobb. Det är ingen som varit hemma hos oss och gjort det tidigare när vi båda jobbat på kontor. Jag kan inte städa eller ta hand om tvätt när jag är på mitt jobb så därför förväntar jag mig inte att hon gör det på sitt ”jobb”. Jag förväntar mig inte för den delen att maten står på bordet när jag kommer hem. Det har den aldrig gjort tidigare så varför ska den göra det nu? Om det finns tid, möjlighet och ork så är det självklart en underbar överraskning när man kommer hem men aldrig något som någonsin kommer att förväntas. Vi tar ju gemensamt hand om vårt hem. På samma sätt så tycker jag att vi gemensamt tar hand om vårt barn under kvällar och helger med några undantag. Jag ser ju lite hur min argumentation snubblar över den av mig och Angelicas nattuppdelning, men jag tänkte att jag ändå måste kommentera den här. I den föräldralediges ”jobb” så finns det möjlighet att sova på ”arbetstid” när Alice sover. Det är väldigt svårt att obemärkt sova på ett kontor. Jag har ingen större analyserande tanke kring det än så, tyvärr. Skulle det vara så att Alice inte har haft en lugn stund på hela dagen så ser jag inget konstigt med att låta den föräldralediga mamman (eller pappan i framtiden) få en sömnpaus på kvällen innan det är dags för nattning. Speciellt eftersom denne person är också den som har hand om nattpasset. Men att den föräldraledige föräldern blir "ledig" och helt befriad ansvar för vårt barn kvällstid är inte något som jag tycker är ok, varken nu eller när rollerna blir omvända. Hur har ni gjort hemma hos er? / Stefan
