Nu är vi på väg till Malin och Jonas och deras gulliga barn och ska äta middag. Såhär såg det ut sist vi var där, jag hade stor mage och lekte med min gudson Theo. Jag har klätt mig och Sprallson i likadana blå kläder, får ta en bild på det senare. Jag har fortfarande svårt att förstå att det var Alice som låg där inne i magen. Idag är hon tre veckor. Gud vad livet har förändrats på de här tre veckorna. Nu vet jag hur det känns att vara riktigt, riktigt trött. Hur det känns att ha såriga bröstvårtor. Hur det känns att vara helt upp över öronen förälskad i en liten miniperson. Hon har vänt upp och ned på mitt liv på det absolut bästa sättet. Jag visste inte hur det skulle kännas innan jag blev mamma, men det är bättre än jag kunnat föreställa mig. Trots tröttheten och oron. Imorgon kommer sista (och enligt mig bästa) delen av min förlossningsberättelse. /Angelica
