Idag gick det hur bra som helst att lämna Alice på förskolan. Hon blir ju ofta ledsen när vi lämnar henne men vi har bra kontakt med pedagogerna som säger att det går över fort. Jag fick tips från några av er att stanna kvar lite, inte bara gå snabbt och det testade jag idag. Jag gick med Alice till sandlådan och en av hennes kompis som satt och lekte där. Jag gav henne en spade och hon började gräva. Jag stod kvar och pratade en stund med en av pedagogerna och sen vinkade jag till Alice som inte blev det minsta ledsen. Kanske är det så jag ska göra? Även om jag vet att hon blir glad snabbt gör det så satans ont i mammahjärtat när hon gråter och ropar efter mig. I morse bar jag in Alice till oss i stora sängen och hon ville ligga kvar där och mysa med kaninen som är en nattlampa. Philip fick den i doppresent och Alice älskar verkligen den. Nu ska jag iväg till sjukgymnasten och få hjälp med min artros i höften. Det är tredje gången gillt jag söker hjälp. En av gångerna hamnade jag hos en kvinna som ställde mig i underkläder framför en spegel och sa "Du har dålig väldigt hållning, liksom kutig rygg. Sen är du väldigt kobent och sne." Jag kände mig... inte så peppad! Jag blev nervös, stressad och rödflammig och då utbrast hon "Men guuugud vad du är röd! Varför då?". Jag ljög och sa att jag blir så av värme men jag var ju stressad av hennes analys av min kropp. Jag var gravid med Alice då så jag var extra känslig, jag grät hela vägen tillbaka till jobbet. Nu hoppas vi på ett bättre bemötande av min nya sjukgymnast. /Angelica
