Igår pekade Alice mot hallen och låtsasgrät och ville absolut inte gå dit. Då tänkte jag att hon såg ett spöke, alltså på riktigt. Ett riktigt spöke. Men det sa jag såklart inte till henne. Imorse stod jag och fixade frukost och Alice ställde sig här vid hörnan och pep. Och sa "buuu".... Ehh... ahh... Jag blev livrädd. Jag frågade vad det var och då låtsasgrät hon igen och och sa "buu..." och såg rädd och ledsen ut. Jag lyfte upp henne för att se om det var någonting som hon tyckte var läskigt på bänken men nix, det var bara när hon stod nere på golvet som hon var rädd. Jag visade henne hennes spegelbild i ugnsluckan men det var inte det heller... Nu undrar jag, kan hon se spöken? Alltså döda människor? Jag tror ju på sånt och har sett skepnader svepa förbi, men aldrig här hemma hos oss. Är jag bara knäpp? Tror ni på sånt? Är det här en fas? Att det ingår att vara rädd för saker som inte syns? Eller, saker som jag inte ser. Hon kanske ser nåt helt annat än jag. /Angelica
