Igår var Angelica iväg på tjejmiddag som ni kanske har sett på andra sociala medier. Jag var hemma med barnen och myste. Något som alltid är lite kämpigt själv är själva läggningen av Alice när Philip är vaken, eller rättare sagt det går inte om han är vaken. Igår hade jag turen att han sovit dåligt under dagen och sen somnade kl 19:00. Det var kanon för det är ungefär då vi brukar börja göra klart Alice för natten. Så det var business as usual, som om Angelica tog Philip och jag Alice. Under tiden Alice drack sin mjölk vaknade Philip av att han tappat nappen, så jag gick ned till honom, gav honom nappen och han somnade om. Lagom till att jag kom upp hade Alice druckit klart. Hon sa "tack" och vi bytte napp mot en tom flaska. Nu är hon inne i en liten mysfas där hon vill kramas och pussas massor när hon nattas, men när det är klart ligger hon vaken en stund, tyst för sig själv innan hon somnar. Här passade jag på att smita iväg ner till Philip i förebyggande syfte. Den stunden mellan puss och kramkalas och sömn kan nämligen vara allt mellan en till 25 minuter. Till en början när jag gjorde detta hade jag lite dåligt samvete; att jag prioriterade mitt ena barn framför mitt andra. Eller mer korrekt, mitt andra framför mitt första. Men Alice somnar lika tryggt med mig där som själv har vi märkt. Ni som har, eller har haft, flera barn i ungefär samma ålder, hur nattar ni dem när ni är själva? Hur ser era nattningsrutiner ut i övrigt? Skiljer de sig från när bägge är hemma eller när en är hemma? Jag undrar nämligen om vi ska göra Alices nattningsrutin till densamma när båda är hemma som när bara en är hemma. Att när hon har kommit in i sinnesstämningen om att det är god natt som gäller, får hon somna själv. / Stefan
