Foto Malin B. Schmid Trots att Alice hängt med oss i fyra veckor nu känns det fortfarande så konstigt att det var just hon som bodde inne i min mage. Nu när jag ser gravida kvinnor är det första jag tänker "Gud vad skönt att slippa vara gravid!". Jag var rätt less de sista veckorna. Om jag inte hade fått sån hemsk foglossning och blivit sjukskriven i april hade jag nog uppskattat de sista veckorna mer, tror jag i alla fall. Jag hoppas att nästa graviditet blir lättare, men tyvärr har jag hört att de som drabbas av foglossning tyvärr gör det andra gången också. Eller att det är vanligt i alla fall. Hur som helst, det var inte det jag skulle skriva om. Det känns som jag bloggat klart om alla krämpor jag hade som gravid, dags att blicka framåt. Jag har så svårt att förstå att det var en liten bebis inne i magen hela tiden. Att det var hennes lilla häl som svepte över magen så att det gick att se från utsidan. Eller hon som hickade och hickade på nätterna. Hon hickar rätt mycket nu också, det är så gulligt, och tydligen ofarligt. Nu står Stefan i köket och gör tacos och jag sitter i soffan med Sprallis i sitt nest nära mig. Hon ligger och kikar och är allmänt nöjd med livet. Jag är också rätt nöjd, men trött. Väldigt, väldigt trött. Helt ärligt så förstod jag ju att jag skulle vara trött, att det skulle bli mindre sömn när lilla A kom. Men... att tröttheten skulle kännas såhär som den gör, det visste jag faktiskt inte. Och att ens bebis skulle ge så mycket energi att det känns som att jag skulle kunna fortsätta vara vaken i 100 år till, det hade jag heller ingen aning om. Trött och pigg på samma gång, märklig känsla. Nu - tacos och film! Ha en mysig fredagskväll! /Angelica
