I går var ingen bra pappa-dag. Det spelade verkligen ingen roll vad jag gjorde. Sjöng jag så skrek hon. Gungade jag henne så skrek hon. Fick hon napp så skrek hon. Bytte jag blöja så skrek hon. Och hon skrek som hon aldrig ha skrikigt förut, det mest hjärtskärande skrik ni någonsin hört, eller i alla fall som en nybliven pappa har hört. Men hon måste ju ha slutat skrika någon gång, tänker ni. Japp, hos mamma skrek hon inte, mamma gjorde samma sak som pappa. Till slut gick det så långt och tröttheten satte in att jag bara stängde ner, allt blev bara ett mekaniskt jobb. Jag kände mig som en känslokall robot. Rätt passande eftersom I Robot var söndagsfilmen som gick hos oss. Natten gick bra i alla fall, Alice sov långa sammanhängande pass och jag känner mig som en ny människa. I dag ska bli en bättre dag! / Stefan
