Så här har det sett ut sen Angelicas familj åkte hem. Alice är så trött att hon inte vet var hon ska ta vägen. Vi har matat, gungat, bytt blöja, vankat av och an. Till slut så tog vi en promenad. 35 minuter senare kom vi hem med en klarvaken Alice som skrek så vi trodde att lungorna skulle hoppa ut ur munnen. Angelica satte sig och amma och jag började laga middag. Lagom till middagen så såg det ut såhär. Det hade ju varit bra om det här blogginlägget slutade här, men nu sitter Angelica och ammar igen. Vakenrekordet är officiellt slaget och då drar jag slutledningsförmågan att sovpasset i natt kommer bli gudomlig. Men bara för det så kommer hon nog vara vaken hela natten också. Det finns ju gott om bröstmjölk och ersättning här hemma. / Stefan
