Efter att Philip hade fått sin "frukost" strax efter 09:30 tidigare idag gick jag ut med hans nappflaska i köket och diskade den. När jag kom tillbaka möttes jag av det här: Alice tittar upp på mig, pekar på Philip och säger Gulliii innan hon skrattar till och fortsätter kolla på Dora i telefonen. Hon satt duktigt, still i soffan under tiden jag plockade undan hennes och min frukost, som vi precis hann äta klart innan Philip ville äta sin. Men så fort jag satte mig i soffan, förvandlades soffan till en hoppborg igen. Det är konstigt det där, men det är som många av er skrev i mitt förra inlägg om soffan; att det blir en hoppborg när vi är där. / Stefan
