Foto Sandra Moreira Dagens besök på BCV gick hur bra som helst. Det känns som att jag kan pusta ut lite, Alice har ökat rejält i vikt. Nu petade kurvan lite uppåt och även om hon följt sin kurva innan har hon ju varit en liten tjej. Nu väger hon 4400 gram och är 55 cm lång. Vi pratade om hur jag mår och jag fick fylla i ett papper och svara på massa frågor. Det tycker jag är så himla bra, då fångas alla mammor upp som inte mår bra. Jag känner att jag mår bättre nu än vad jag gjorde som gravid med den hemska foglossningen. Då var det mer tårar än nu och jag kände mig frustrerad och lite låst med stora magen mot slutet. Nu, trots lite sömn, så känner jag mig väldigt glad. Men jag förstår att sånt där såklart kan gå upp och ner, som allt annat i livet. Jag och sköterskan pratade om sömn och vi bestämde att vi inte behöver väcka Alice på nätterna längre. Hon får sova fem, sex timmar om hon vill det. Alltså hallelulja! Då får vi ju sova precis som innan hon föddes! Sex timmar! Det är sjukt lång tid. Jag är verkligen glad över det och det är säkert Alice också. Hon vaknar ju om hon är hungrig och det är ju inte jätteroligt att bli väckt mitt i natten, eller det tycker inte jag i alla fall. Även om det var så att någon väckte mig var tredje timme för att mata mig med sushi eller koreanska pannkakor från East skulle jag tillslut bli lite irriterad... Jag ska i alla fall fortsätta amma henne och ge ersättning efter att hon ätit bröstmjölk. Hon slukar nästan alltid 100 ml ersättning när jag ammat tio minuter på varje bröst. Så hon blir helt klart inte mätt av min mjölk, så är det bara. I eftermiddag kommer ett inlägg om kläder och klädstorlekar till små bebisar och hur vi tänkt där när vi shoppat. /Angelica
