Jag hittade en väldigt gammal bild på mig, Andreas och Maria. Jag fick en fråga om vilka som blir Alice gudföräldrar och här ovan ser ni de två fina gudisarna. Jag och Maria (även kallad Ormis) lärde känna varandra när jag jobbade på Frida Förlag och hon kom dit som praktikant. Vi fann varandra direkt och har varit bästa vänner sen dess. Hon i sin tur presenterade mig för sin bästa vän Andy som snabbt blev en av mina närmsta vänner. När jag blev gravid bestämde vi direkt att de här två skulle bli Alice gudföräldrar. Egentligen ville jag fråga så fort vi plussade, men Stefan ville att vi skulle vänta tills lilla A var född. Och det är jag glad att vi gjorde! Vi hade skrivit två små tal till Andy och Maria och det blev väldigt känslosamt när vi frågade, när de satt och höll Alice i famnen. Jag tror säkert att mina syskon blev lite besvikna över att inte de blev tillfrågade, men de har ju redan roller i hennes liv, mostrar och en morbror. Vem vet, de kanske blir gudföräldrar till nästa lilla bebis. Vi har även fått frågan om varför vi döper Alice i kyrkan. Jag är troende och har varit det så länge jag kan minnas. Jag är dock inte uppvuxen i en kristen familj, men min tvillingsyster tror också på Gud. Stefan däremot tror inte på Gud, men tycker att dop (och bröllop) är väldigt fint och stämningsfullt i kyrka. Om lilla A vill gå ur kyrkan när hon blir äldre får hon absolut göra det. Hur har ni andra gjort? Har ni döpt era barn? Eller haft namnfest? Idag måste jag verkligen pyssla klart med inbjudningarna så att de kommer iväg den här veckan. Dopet blir ungefär lika stort som bröllopet i antal gäster... typ 75 personer. Kanske i största laget, men min släkt är enorm. Och det är många vänner som vi inte hade möjlighet att bjuda på bröllopet som vi kan bjuda nu. Ett dop kostar ju inte alls lika mycket som ett bröllop, eller det skulle kunna göra det om man bjöd på mat och vin. Det blir kaffe och kakbuffé nu istället! /Angelica
